Ibland finns det stunder då man bara vill hoppa från en bro och försvinna föralltid. Just nu har jag en sådan stund. Varför ska saker och ting vara så jävla komplicerade hela tiden? Aldrig en lugn stund, alltid är det något. Jag är ingen bortskämmd människa, jag begär inte mycket. Jag vill inte ha guld och gröna skogar, jag vill bara få må bra någon gång. Jag är rätt duktig på att måla upp en fasad, att jag inte alls är ledsen, och att allting är bra. Men det funkar bara inte längre, jag orkar inte.
Jag är så jävla trött på att spendera timmar på att sitta och gråta varje dag, jag är så jävla trött på att behöva knapra piller för att må någorlunda en liten stund, även om inte problemen försvinner för det.
Det är lätt att tro att jag kanske sitter och tycker synd om mej själv, men så är det verkligen inte.
Jag har varit med om så otroligt mycket skit i mitt liv, så det skulle räcka med att berätta en tiondel för att få någon att springa iväg och gömma sej och aldrig mer visa sej för mej igen.
Jag börjar seriöst fundera på om det är värt att leva det här livet längre, det blir ju bara värre och värre och ska jag vara ärlig så känns det inte alls som att det kommer bli bättre. Överhuvetaget.
Sista tiden har inte bestått av någonting mer än gråt, svek och besvikelse...
Jag orkar fan inte längre.
När ska det bli det du kallar "En vacker dag" ?
2010-03-12 @ 05:10:35Kommentarer
Trackback
